Ibland ser jag inte skogen för alla träd...
Hur är det för dig, gräver du där du står? Jag har förmågan att inte njuta av stunden och det som jag är mitt upp i utan planerar alltid ljusår framåt. Det är så urbota korkat eftersom jag själv har skrivit i min presentation i bloggen att "om morgondagen vet vi inget" Så varför lever jag inte efter det då?? Det är något jag länge funderat över och för ca 12 år sedan sa jag upp mig från ett fast bra jobb för att förverkliga min dröm om att bli självhushållande och klara mig utan att ha ett fast arbete...
Det gick inget vidare, sedan dess har jag nog jobbat än mer än tidigare så nu är det dags igen. Den 11 mars 2020 så är jag tillbaka på ruta ett igen och den här gången måste jag börja leva långsamt, allt får ta sin tid, jag kommer att hinna fram ändå.
Jag ska börja att stanna upp och njuta av stunden här och nu, på dagens skogspromenad gjorde jag faktiskt det, stannade upp och såg skogen faktiskt. Himmel vad mycket träd det var! Jag har gått den skogsrundan hur många gånger som helst men inte upplevt att det fanns så många tallar och att dem stod så tätt! Det var en fantastiskt upplevelse att se hur solljuset skiftade mellan grenarna och helt vindstilla, det var så vackert.
Nästa gång jag går min eftermiddagstur så måste jag ta med storkameran, vilka fantastiska bilder det kan bli.
/Ingela